En gång i tiden, i ett land där färgerna hade bleknat, där röster hade tystnat, och där mörkret hade omfamnat allting, existerade ett rike. Invånarna vandrade i okunnighet i generationer och drunknade även i okunnighet. Detta rike var dömt till en evig natt, maktlöst mot kylan, ty alla stjärnor hade falnat, precis som solen.
Människorna i detta rike hade väntat hjälplöst på att allting skulle försvinna. De hade gett upp hoppet, förutom några få.
Det fanns idealister, hårt arbetande individer redo att resa långt och redo för sina drömmar. De var människor som kunde ge sig ut på resor till okända länder för att föra tillbaka ljuset, uthärda kylan, färglösheten och livlösheten.
De påverkades inte av mörkret, kylan eller den här färglösa omgivningen, för de hade ett ädelt syfte. Deras livslånga mål var att sprida ljus i varje riktning, odla hopp i hjärtan och fylla själen med frid.
De som trodde på dessa handfulla individer som följde sina ideal övergav dem aldrig. De gav inte upp, även när de ställdes inför hinder. Om ett problem uppstod sökte de hjälp från sin enda fristad och fortsatte på sin väg.
Dedikerade individer som följer sina drömmar…
En gemenskap som strävar efter att föra tillbaka ljuset…
Riket var på gränsen till utplåning. Trots det fortsatte den hängivna gemenskapen som aldrig förlorade hoppet att söka efter en lösning. De övervann alla hinder, vare sig det var berg, floder eller dalar, utan tvekan.
En dag började ljusen lysa igen. När kylan drog sig tillbaka till sitt hörn steg solen upp och värmde hela riket. Färgerna återuppstod och återställde världen till dess forna glans. Människor ville inte längre vara fångade i mörkret, för denna färgrikedom, denna glans och detta ljus var oersättliga. Ljus var en nödvändighet, och livet var omöjligt utan det.
När ljusen tändes på varje gata och i varje stad sökte okunnigheten och omedvetenheten skydd. Experiment och forskning började göra framsteg utan att tappa fart.
Lärare, de som utbildade, de som skrämde bort mörkret, tände ljusen och ledde mänskligheten som det borde ha varit, det var de som räddade hela riket.
De som ägnade sig åt att följa sina ideal…
En handfull av individer som strävar efter att föra tillbaka ljuset…
Lärare var nödvändiga. När riket var i mörker, kyla och färglöshet fortsatte gemenskapen som aldrig gav upp sitt hopp, sitt sökande. Berg, dalar, floder, ingenting utgjorde en utmaning; de övervann allt.
Lärare påverkar långt bortom att bara förmedla kunskap. Undervisning är inte begränsad till skolans väggar. Framför allt behöver människor en guide, en lärare, för att lära sig.
Lärare sprider frön av hopp, strålar ljus som skingrar mörkret och står emot okunnighet. Utan att förvänta sig något i gengäld rör de våra hjärtan, önskar mänsklighetens bästa och har det ädla syftet att belysa mörkret.
Lärare blir föräldrar, syskon eller vänner när det behövs. De etablerar en plats i hjärtat hos sina elever.
De erbjuder gåvor från kunskapens hav, tar med eleverna på resor till drömmarnas värld, förbereder dem för resan från denna värld till nästa, agerar som guider och fyller sina elevers hjärtan med vänlighet, skönhet och kärlek. De skickar sina arvtagare åt alla håll, och dessa arvtagare lyser upp och värmer de platser som är indränkta i mörker.
Lärare kan röra vid tusentals hjärtan. Deras leende, deras uppriktiga samtal, kan förvandla stillastående hjärtan till rinnande floder. De uppfostrar världens arvtagare på bästa sätt, lär dem att värdesätta, älska och att lära sig godhet och skönhet.
Lärare börjar varje dag med förnyad energi och funderar ständigt över hur de kan undervisa bättre, hur de kan nå alla , hur de kan ge värme till kylan och ljus till mörkret.
Hängivna lärare, inspirerade av vår älskade Profet Muhammad, frid och välsignelser vare över honom, strävar outtröttligt efter att bringa frid, kärlek och sanning till människors hjärtan med medlidande, uppriktighet, tolerans och kärlek.
De är ovärderliga, och deras bidrag kan inte återbetalas. Till lärarna som utför oskattbara gärningar, som leder oss, som outtröttligt sprider godhet och leder oss mot rätt väg, uttrycker vi vår djupa tacksamhet!
